Kan ju börja med att denna helg har varit otroligt låååång. Denna helg har känts som flera månader med mycket sorg.

Även fast jag mer eller mindre bara har varit hemma, så känner jag ända hit hur hela trollhättan sörjer, hur dött det är ute.

Åkte förbi kanalen i lördags och allt var bara så stilla, som om ingen existera i denna stad.

Jag lider med Linus familj, jag sörjer men jag kan inte sätta mig in i deras situation.

Hur påfrestande det kan vara för dom, att behöva vänta..vänta..o vänta.. på att hans kropp ska hittas.

Och hur lång tid det tar, det vet ju ingen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, för jag finner nästan inga ord.

Detta som hänt känns riktigt jobbigt, och saken blir inte bättre av att se så många vänner helt förstörda.

Jag kan bara inte förstå varför.

Imorgon ska jag och Megan gå ner till vattnet och tända ljus, och på fredag kommer det samlas många människor där för att tända ett ljus som ska flyta i vattnet. Väldigt fin idé någon kommit på.

På fredag lär det bli många tårar.