Angående det lilla liv som lever inuti mig, det var inte planerat.

Jag och David försöker ta vårat beslut, men det är väldigt svårt då jag inte är emot abort men ändå tycker det är så fruktansvärt fel att göra det. Jag mår dåligt över att tänka den tanken ang detta barn. Visst borde man prioritera lite. Men jag tycker att detta liv har rätt att komma till världen lika mycket som mina andra barn.

Folk har olika åsikter om att jag är gravid igen, men jag tycker faktiskt att de isåfall kan hålla de för sig själva.

Man kan säga "Det är ert beslut", istället för att säga dittan och dattan.

Vi bryr oss inte vad alla andra tycker , och tar inte ett beslut därefter.

Men jag tycker det är så jävla tröttsamt att få höra vad folk tycker och tänker. Det är min kropp , och vårt beslut!

De är inte många som verkar tycka om detta iallafall.

Det är Marie (Davids mamma), Anna (Davids syster) (och några andra som inte är inom familjen) som liksom inte har kläckt något dumt, utan sagt att de finns där oavsett, och det är betyder otroligt mycket.

Sedan vet jag att de är väldigt mycket skitsnack bakom våra ryggar från ett visst håll , men det får stå för dom.

Mår de bättre, så varsågod. Vi tar iallafall inget beslut utifrån vad andra tycker!