Som ni vet var vi på könsultraljud den 2 januari i vecka 19+4 och fick veta att vi väntade en liten tösabit, Denice heter hon. Den 24 Januari flyttade vi till vår nya lägenhet, som vi trivs toppen i !

I februari fyllde vår största tös 3 år, och i samma veva åkte vi på någon slags influensa. Jag är så mottaglig så den höll i sig i flera veckor. Strax efter det trodde vi att Bella fick vattenkoppor men det visade sig vara något annat, hon var ganska dålig så en veckas sjukdom där också, och sist men inte minst så ligger hon nu i magsjuka. Så detta år har inte börjat direkt bra, speciellt inte för vår lilla Bella, som har drabbats av det ena med det femte.

Samtidigt som allt detta har jag ju självklart haft problem med min graviditet, fick tidigt i graviditeten åderbråck, men inte vart som helst. Behöver jag säga mer? Barnmorskan sa att detta berodde på mina täta graviditeter och skulle inte försvinna förrens efter förlossningen, vilket jag har fått förstå, för det blir bara värre och värre smärtvis ju längre in i graviditeten jag kommer. Det går liksom inte stå stilla när värken kommer, utan jag måste antingen gå i cirklar eller lägga mig i ett bad. Men, det är något som försvinner direkt efter förlossningen sedan. Det kommer nog kännas som en befrielse. Jag har även varit inne på förlossningen en gång för buksmärta och andra symtom som inte var bra, just vid detta tillfälle hade jag även svårt att avgöra mina SD, om jag hade några eller ej, men jag fick iallafall bricanyl på plats och två tabletter med mig hem. Vissa veckor har varit mindre jobbiga än andra, men i de sista har jag bara känt för att lägga mig på golvet o gråta. Så fort jag rört på mig, och tillome när jag bara suttit stilla så har jag fått sammandragningar, dock är dessa inte kännabara, men det trycker och hugger i ljumskarna, och känns i både blygdbenet och ryggen samtidigt, inget vidare skönt. Nu de senaste dagarna har jag dessutom vaknat varje natt, med SD/förvärkar som riktigt känns, ett par regelbundna, sedan har jag somnat om, vaknat efter någon timma igen med samma visa .. osv osv.. Detta resulterar ju i att jag inte får mig så mycket sömn, men jag har ju då världens bästa sambo som låter mig få sova om det är så att jag behöver de , på dagarna. Innan detta hände så gick lite av den berömda slemmisen som pricken över i:t , dock återbildadas den nog eftersom det inte kom värst mycket.(Plus en andra saker som jag inte känner för att nämna, då det låter så grovt) Men iallafall, nu idag så har vi gått 34+4 dagar, Denice växer så det knakar (dock är jag mindre än vad jag vart innan med de andra flickorna) Men jag tror nog heller inte jag kan få sådär jätte stora bebisar, sålänge jag växer och mår bra så känns allt okej . :) Jag är världens lyckligaste över hur mycket jag lyckats lägga på mig denna graviditet iallafall. Hittills 12.6 kg så nu står vågen på 59.6kg.. Ge mig lite mer!! ;)

Höll ju på att studera mitt upp i allt detta, men jag beslutade mig för att lägga det åt sidan. Jag har ingen kraft eller ork till det just nu, inte när graviditeten har varit som den varit, barnen och jag själv har varit sjuka. Stress och skit är det sista jag behöver, det mår absolut ingen bra av, minst Denice.

Det är väl det som har hänt här, självklart har barnen varit hos dagmamman dom veckorna som vi har fått vara friska. Men nu hoppas jag att vår största flicka här får lite vila från alla sjukdomar.

Vi alla har så mycket att se fram emot, Denice ankomst och hela sommaren tillsammans, våran fina familj !

Iszabella är nog den person (efter mig, som får stå ut med smärtan) som längtar mest efter sin lillasyster.

När hon pratar om henne, om hur hon ska ta hand om henne, leka med henne och höra alla hennes roliga fantasier om sin lillasyster, de ni, de får mig att le !! Hon är så fruktansvärt förstående den tösen, det är helt sjukt vad stor hon har blivit, ah det går nästan inte förklara i ord. Jag är så stolt över henne!! Självklart över vår lilla busunge Nicole också, dock förstår hon ännu inte så jätte mycket när det gäller Lillasyster, hon vet att det är en bebis i mammas mage. Min familj, ni är det bästa som finns på denna jord. Skulle aldrig någonsin vilja byta det jag har, mot något!!